Vara still (2023)
Vara still nu går solen inte ner det är sommar och jag ser hur det blåser hårt på havet jag har rest till dig i norr här är sommaren aldrig torr och det är är kallt som natt om dagen kan jag säga som det e' utan att himlen faller ned jag kan inte vara still du vet inte vad du vill här är timmarna vi får här är dagarna de går vi sitter inne och ser ut genom nätter utan slut nu river vinden hårt i taket kan jag lita på dig kallt är du där för mig i allt när jag en gång mister taget kan jag säga som det e' utan att himlen faller ned jag kan inte vara still du vet inte vad du vill här är timmarna vi får här är dagarna de går Pamela vi har packat en väska vi tar tåget ikväll ja vi reser till Spanien bort från ansvar och gnäll för du drömmer om solen och det gör också jag ja det gör också jag Pamela livet är väl vackrast om nätterna med vinden genom fönstret mot kropparna och ingenting annat i tankarna vi vaknar där med fåglarna Pamela vi tar flyget istället köper första biljett så vi hamnar i grekland ja men känslan är rätt du har nya sandaler och din hud doftar hav din hud doftar hav Pamela livet är väl vackrast om nätterna med vinden genom fönstret mot kropparna och ingenting annat i tankarna vi vaknar där med fåglarna Pamela Aldrig blir det bättre än nu se solen går upp vi har havet vid vår sida vi har lämnat våra länder kommit för att vila vi har korsat våra gränser vi ville inte gå itu vi behöver inte säga nåt vi vet ju vad vi känner hela världen kan se vi är mer än vänner när vi dricker vårt kaffe här på klipporna jag och du och aldrig blir det bättre än nu och du är så varm i solen på stranden mina tankar är hos dig jag har dig i handen mina läppar mot dina och kärleken smakar som du min själ gör en resa med dig i ditt inre min kropp den är din och vi är nåt större vi är allting vi gör ja ingenting känns tabu och aldrig blir det bättre än nu och i huset går dagarna om varandra vi lever och skrattar precis som de andra jag blundar och leker med tanken att du är min fru kvällen är enkel vi rensar i stöket jag skriver du klipper mitt hår här i köket du fastnar i mitt hjärta med det sättet som du säger sju och aldrig blir det bättre än nu Kallare jag sitter inne här och stirrar ut blir det ljusare är vintern slut eller kallare och mörkare än det är nu jag har skrivit många hundra brev jag ångrar de jag aldrig skrev de med rädslorna och tankarna jag lever med jag har suttit såhär förut genom nätter i sus och dus i timme ut och timme in när tar det slut men det ringer och jag vaknar till jag känner att jag kan och vill och tankarna och sorgerna de tiger still som när våren kom och tog mig opp när sommaren blev en topp de bilderna och minnena lever i min kropp En flaska vin kan du hjälpa mig jag hittar inte hem jag tror adressen dit är nåt med fem det är ett ganska litet murat gammalt hus det är gult orange och taket sticker ut jag tror det är här någonstans det borde vara här någonstans ja jag drack en flaska vin för kvällen den var fin sen en fernet eller två tog en blå jag drack en flaska till och dansen den blev vild rom och cola passar bra tänkte jag mobilen har jag självklart supit bort hotellets namn är engelskt ganska kort men gatan liknar närmast en allé och vattnet ligger nästan där bredvid jag tror det är här någonstans det borde vara här någonstans ja jag drack en flaska vin för kvällen den var fin sen en fernet eller två tog en blå jag drack en flaska till och dansen den blev vild rom och cola passar bra tänkte jag Men vakterna fick spel de sa jag gjort nåt fel men jag gillade inte dom så jag vände mig bara om och när den ena tog min arm förlorade allt sin charm så jag jävlades tillbaks jag förlorade såklart Inte normal havet slår nu är det natt jag försöker sova men min hjärna har fått fnatt åskan går och himlen är svart jag ligger här i sängen och jag tänker att jag är galen jag inte normal jag jag är inte som man ska va jag jag är inte som man ska va den som vet kan enkelt säga den som vet kan lika enkelt bara välja men vart jag än ser skådar jag mörker inget uppåt inget nedåt inget sedan jag är galen jag inte normal jag jag är inte som man ska va jag jag är inte som man ska va Naust du är en som änglar alltid hör de följer dig och allt det som du gör de är med dig när du reser över jord de ser dig när du gömmer dig i nord nog kommer det fram vad du är för en man nog kommer det fram över havet siktar du mot land du tänker att du når dit om du kan efter nätterna och dagarna ombord när vinterstormar prövade din tro nog kommer det fram vad du är för en man nog kommer det fram men din rädsla är ändå stor mycket större än många tror och du skriker förtvivlat far och mor nog kommer det fram vad du är för en man nog kommer det fram En tyst minut han har gått den här vägen minst femhundra gånger men aldrig var gatorna tomma som nu där i väggarna vilar det minnen av sånger och i skyltfönstret ser han att klockan är sju på götgatan stod han i kö som de andra ja förråden är tömda och pengarna slut han har pantat gitarren nu står han i tankar på hur det var förut han håller en tyst minut och från gatorna går han längs folktomma kajer det är stängt nu ja längesen skeppen la till och han undrar igen om det är som de säger ja han tänker vad är det då gudarna vill på Fåfängans topp lekar salarna tomma han står inne och blickar ut där på Sollidens scen var väl somrarna vackra det var så det det var förut han håller en tyst minut